Guds ord

Bibeln är världens mest spridda bok. Det finns fler biblar än det finns människor på jorden och nästa alla människor i Sverige äger en bibel, också personer som inte är troende har ofta en bibel hemma. Bibeln betyder ”böckerna” och det är också vad den är, ett bibliotek av heliga texter. Ibland kallas Bibeln för ”Den heliga skrift” och ibland för ”Guds ord”.

”Guds ord” betyder mer än det låter som. Med sitt ord skapade Gud världen. Med sin ande och sitt skaparord gav Gud världen liv. Han sa ”Ljus bli till” och han såg att det han skapat vad gott. Att ord hör ihop med handlingar är lika naturligt som att namn hör ihop med personer. ”Guds ord” kan alltså vara samma sak som ”Guds handlingar” precis som ”Guds namn” kan vara det samma som Gud själv. Detta blir extra tydligt i kristendomen, där Guds namn, Jesus – som betyder ”Gud räddar” – är en mycket bra beskrivning av vem Gud är, nämligen just den som räddar. På samma sätt är ”Guds ord” i sin verkliga bemärkelse Guds kärleksverk genom sin son Jesus Kristus, Ordet som blev kött. Gud som blev människa.

Med ”Gud ord” kan vi alltså både mena Jesus själv, men vi kan också mena bibeln. Men Jesus är inte bibeln, även om några saker som Jesus sagt och gjort står där. För om allt som Jesus gjorde och sa skulle skrivas ned skulle inga böcker i världen räcka, som det står i Johannesevangeliet.

De som skrivit bibeln är flera olika personer. Det är inte Gud som skrivit den, men han har varit med i processen kan man säga. Bibeln handlar på olika sätt om att människor mött Gud och att de vill berätta för andra om sina möten. ibland genom historiska skildringar, ibland genom poesi, ibland i böner och ibland i teologiska utläggningar. Men i Nya testamentets texter händer något nytt, där berättas det, av ögonvittnen, om att Gud blivit människa, att Gud kommit till världen för att tala klarspråk, i ord och handling. Plötsligt handlar det inte längre om personliga gudsupplevelser eller profetior. Nu står Människosonen i mänsklighetens centrum och talar med kraft bakom orden, rakt in i vår verklighet, utan mellanhänder. Jesus förklarar för sina lärjungar att det är om honom som hela bibeln handlar, också texterna i Gamla testamentet, allt handlar om Jesus och vad Fadern låter honom göra för att världen ska tro.

Att läsa bibeln är att ge sig ut på vandring mot något stort och okänt, då behöver man en vägvisare. De första lärjungarna hade Jesus som sin lärare, de kallar honom också så, rabbi säger de, och det betyder lärare. Han förklarade hur de skulle förstå vad som stod och i Nya testamentet berättar lärjungarna om vad Jesus lärde dem. Innan Jesus stiger upp till himlen säger han åt sina lärjungar att han ska sända dem Anden, sanningens Ande, som ska vägleda dem med hela sanningen. Från och med den första Pingsten är det Anden som är lärjungarnas bibellärare. Anden är vår vägvisare och berättar om vad det som står betyder. Betyder det att var och en kan gå till sin kammare, stänga dörren och tala ensam med Anden? Både ja och nej. Naturligtvis vill Anden vägleda var och en personligen men i den gemensamma bibelläsningen och bönen trivs Anden bäst.

Anden lär oss att läsa om Jesus på varje sida i Bibeln. I Kolosserbrevet skriver Paulus till exempel om att ”i honom skapades allt, och allting hör samman i honom” och i trosbekännelsen står det att Jesus är den ”genom vilken allting är skapat”, det betyder att Jesus var med redan på bibelns första sidor. Genom Anden, som pekar på Jesus, öppnas Bibeln för oss och genom Guds ord blir vi inbjudna till gemenskap med Guds levande ord, Jesus Kristus.
Jim Lagerlöf

Askonsdagen

Första onsdag efter fastlagssöndagen infaller askonsdagen. Det är starten på fastan. I Sverige firar vi litet försiktigt med att äta en semla dagen innan medan man i andra länder har stora karnevaler. Ordet Carne-val betyder ”farväl till kött” och man firar alltså genom att äta och festa dagen innan fastan börjar. Den kanske mest kända karnevalen är den i Rio De Janeiro och det kan idag vara svårt att förstå att den har ett kristet ursprung.

När reformationen kom till Sverige togs askonsdagen bort och infördes på nytt 1983.  När jag idag tittar på stockholms stifts hemsida räknar jag till 26 kyrkor och tillfällen att gå på askonsdagsmässa vilket glädjer mig mycket! Under mässan får de som vill gå fram till prästen som tecknar ett kors i pannan av aska och säger ungefär: ”Ta emot försoningens tecken på din panna. Glöm inte bort o människa att du är av stoft och ska åter bli till stoft. Omvänd dig och tro evangelium. Därmed inleds fastan som för mig är en tid av eftertanke om hur jag lever mitt liv och målet jag har i sikte.
Ronny Gilderskär

Bibeltanken i Allhelgonatid

”För övrigt ska vi snart dö!”

Så började en betraktelse jag hörde under några mötesdagar för några år sedan av den erfarne och mycket inspirerande Bengt Pleijel. Denne enastående prästman från Västkusten gav mig något att tänka på och som sedan verkligen blivit ord som burit mej.

Det brukar sägas att det enda vi riktigt säkert vet om framtiden är att vi ska dö. I den 103:e psaltarpsalmen förkunnar David att Han räddar mitt liv från graven. David menar tydligen att graven inte ska få sista ordet. Hemligheten i de orden ligger i att begravningen så att säga redan har skett.   Jesus säger:

Jag är uppståndelsen och Livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. (Joh 11:25-26).

Detta är den fantastiska framtid som öppnar sig för den som tror, och som Gud av kärlek har kallat oss till var och en. Ja genom tron på Jesus har vi redan nu övergått från döden till livet (Joh 5:24). Vi kan även läsa i Romarbrevet 6:3-5:

Vet inte ni, kära pilgrimer, vad som hände i dopet? Vet ni då inte att vi alla som har döpts in i Kristus Jesus har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv.

Betyder inte detta att begravningen ligger bakom oss?  Vi får leva här och nu i ett nytt liv. Nu lever inte längre jag utan Kristus lever i mig säger Paulus i Galaterbrevet  2:19-20.

Gud sände Jesus till oss för att vi ska få ana det eviga livet redan nu.

Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus (Joh 17:3).

Hör vi ihop med Jesus har vi övergått från döden till livet (Joh 5:24). Låt Jesus ta hand om din framtid.

Det som oroar dej är kanske just framtiden, men när du tänder ”Jesus-ljuset” i ditt liv och börjar be och tala med Jesus om din oro kan Du ofta märka att framtiden har fått ett ansikte. Du ser hur Jesus vänder sitt ansikte mot dig och säger: Var inte rädd. Följ mig.   Den som följer mig  skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus  (Joh 8:12).

Vi kan se fram mot allhelgonahelgen med förväntan, tröst, frid och t o m glädje.

Må Gud ge Dej frid och verklig glädje.

Hälsningar Sture Lyreskog

 

En hälsning från gamle August!

När jag var i tonåren så läste jag min första bok av August Strindberg. Jag kan idag inte komma ihåg vilken det var men något i den fascinerade mig och jag bestämde mig för att läsa allt som Strindberg hade skrivit. Jag kom inte ända fram men under ett antal år plöjde jag en stor del av hans produktion. Många kanske tänker på Strindberg som en kvinnohatare. Han hade sin kamp med Gud, människor, sina demoner och sitt missbruk och var nog en ganska plågad människa. Sedan tog mitt liv sina olika vändningar och det är länge sedan jag läste något av Strindberg nu. I morse såg jag en bild i tidningen på August Strindbergs grav. Jag fick gåshud över hela kroppen. Det verkar som att någonstans på vägen hände till slut något avgörande. För på korset står det: ”O Crux ave spes unica”: Var hälsad kors, mitt enda hopp!

När jag sökte på nätet hittade jag detta som August har skrivit:
”Sedan 1896 kallar jag mig kristen. Jag begagnar min bibelkristendom till invärtes privatbruk för att tämja min något förvildade natur, förvildad av den veterinärfilosofi och djurlära (Darwinism) i vilken jag som student uppfostrades.”

Ronny Gilderskär

 

Förhänget brast

I samma stund som Jesus dog på Korset, den dag vi kallar Långfredagen, så står det skrivet att förhänget, det enormt tjocka draperiet framför altarrummet, i templet brast mitt itu. Tre av de fyra evangelierna skriver om detta (Matt 27:51 , Mark 15:38, Luk 23:45). En detalj i sammanhanget kan man tycka, men det måste ha varit en ytterst märklig företeelse och den har en mycket väsentlig symbolisk och konkret innebörd.
I andra Mosebok kapitel 26, verserna 31-34, står det detaljerat beskrivet hur detta förhänge skulle vävas och hängas upp. Violett och purpurrött upphängt på guldbelagda träpelare och så vidare. Det skulle hängas framför den heliga arken och dit in fick ingen lov att gå, ingen annan än överste prästen då och då. Det står angivet att ”förhänget skall skilja det heliga från det allra heligaste.”. Detta förhänge gick alltså sönder, ända uppifrån och ända ner, i samma stund som Jesus dog på korset. Det innebar att det inte längre fanns något som skymde sikten och vägen in till det allra heligaste. Genom Jesus blev vägen fri in!
Med händelserna under Påsken så är ingen mer värd än någon annan att komma inför Gud. Inget tjockt draperi visade längre att det inte gick att beträda det mest heliga rummet för ”vanliga” människor. Alla – du, jag, pastorn i kyrkan, grannen, den hemlöse på gatan, har samma rätt att närma sig Gud.

Nu önskar jag er alla en riktigt Glad Påsk!

Tina Hanson

Tillbaka

Det stora ljuset i mörkret.

”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.” (Jesaja 9:2)

En klassisk text som jag tycker är en av de absolut vackraste i hela Bibeln. Men den har mycket att säga oss i denna mörka tid. Den talar om det stora ljuset som skall komma och som har kommit och är mitt i bland oss, nämligen Jesus Kristus. Han som är Konungars Konung och Herrars Herre. Han steg ner till oss och blev ett litet barn som föddes i fattigdom och som växte upp och blev korsfäst och uppstod på tredje dagen. Han som for upp till himlen men som en dag skall komma åter.

Advent och Jul handlar om ankomst och inte bara av Jesusbarnet i det lilla stallet utan även av den store konungen som en dag skall bli allt i alla och regera i evigheters evighet. Så tänk på det nu i mörkret när du tänder ditt jul- eller adventsljus. Tänk på det när midvintersolståndet är och ljuset vänder åter och det snart blir vår igen.

Med detta vill jag önska alla Syskonbandare en riktigt underbar och välsignad Jul. Må den bli lugn och fridfull för er och även full av glädje.

Hälsar Anders Holmberg
Tillbaka

ENDAST ETT ÄR NÖDVÄNDIGT

Vi har just upplevt ett val. Vi har valt de partier och personer som ska styra i våra kommuner, landsting och riksdag de kommande fyra åren. Inför valet har vi matats med information från de olika partierna om hur förträfflig deras politik är och hur vik-tigt det är att vi nyttjar den rättighet och skyldighet vi har att välja. Och visst är det viktigt att vi är med och väljer.
Men vi påverkas ständigt av allt som skrivs, sägs och visas i tidningar, radio och TV. Våra brevlådor proppas fulla av tidningar och reklam med erbjudande av skilda slag. Det är bara att välja! ”Jätterea med kanonpriser”. Vem behöver en jätte? Jag visste inte ens att de fanns att köpa och därtill till priset av en kanon, och en sådan kostar väl många miljoner……
Med allt vi matas med ställs vi ständigt inför val av skilda slag. En del val är väl kan-ske inte så viktiga men andra kan vara livsavgörande för oss. Jesus säger ”endast ett är nödvändigt” och ”sök först Guds rike och hans rättfärdighet så skall allt det övriga tillfalla er”. Guds rike och hans rättfärdighet får vi endast genom Jesus Kristus och det är det viktigaste valet för oss. Men vi får rådgöra med honom när vi gör våra val även i andra sammanhang.
Erik Lindorm hade kanske tankar i de här banorna när han skrev dikten Det enda nödvändiga.
Man går omkring och ler först rädd
åt varje liten talang,
som med en smula smak blivit född
att leka med ordens klang.
Man gillar en strof, man beundrar en bit
och talar så kyligt om ”glöd”.
I går var man svart, i dag är man vit
och i morgon är man död.
Jag orkar ej frossa i vad som helst
av färger, klanger och ljud.
Jag vill bara veta hur man blir frälst
och hur man brottas med Gud.
Jag behöver ett par tre ord,
men av en så oerhörd klang
att nya himlar och en ny jord
för bländande ögon sprang.
När livet håller på att vissna är det ett gudsmöte vi behöver. Ett tilltal in i vårt innersta. En hälsning om frid i dag.
Martin Widmark

Tillbaka

”Följ mig”

I kristen tro är Jesus utgångspunkten och målet för allting; han är Alpha och Omega. Nya Testamentet inleds med fyra beskrivningar av hans liv här på jorden. De har lite olika profil beroende på den som skrivit och vilkaförfattaren i första hand riktade sig till. Matteus hade ambitionen att övertyga troende judar att Jesus var Messias och hänvisar mycket till vad som är skrivet i Gamla Testamentet. Lukas skriver både ett evangelium och Apostlagärningarna för att ge fakta om kristendomen för en namngiven person: Theophilos.

En händelse, som Lukas beskriver mest ingående, är när Jesus en sabbat besöker synagogan i sin hemstad Nasaret. Han finns där i en vanlig gudstjänst och blir ombedd att läsa ett skriftställe. Man räcker honom Jesaja bok, där han ”finner” detta:
”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren” (Luk 4:18-19)

Detta var ett välkänt löfte för dem som lyssnade, ett löfte med stora förhoppningar. Det visade fram mot en värld, där alla begränsningar var upphävda, vare sig det gällde ekonomi, funktionshinder, fångenskap. Då säger Jesus: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.”

Den första och omedelbara reaktionen blev  lovprisning över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun, men samtidigt fanns frågan där: ”Är det inte Josefs son?” Jo, han hade ju vuxit upp där i Nasaret. Hans mor och bröder fanns fortfarandei livet och var väl kända. Och så kommer han med sådana anspråk.

Det fanns en stark föreställning om att en profet aldrig blir erkänd i sin hemstad. Nu påminner Jesus om att Gud många gånger i historien sänt sina profeter för att bistå enskilda människor som inte hörde till det rättrogna gudsfolket. Man får nästan känslan av att Jesus aktivt jobbade på att provocera sina åhörare. Visserligen fick han lovprisningar, och man var fascinerad över de läkedomsunder hans händer kunde utföra. Men det står att han bara kunde utföra några få under i Nasaret. Inställningen var i första hand att ifrågasätta och inte alls godta att han, snickaren, Josefs son, kunde varaförmer än andra. Det var förstås inte så små anspråk att mer eller mindre rakt ut säga: Jag är Messias, alla löftens uppfyllelse.

Man drev ut honom ur gudstjänslokalen fram till branten på det berg där Nasaret låg. Folkets omedelbara dom hade blivit fullborad, om inte Jesus satt gränsen där och helt enkelt vänt sig om och gått tillbaka rakt genom hopen. Kanske man kan säga en kombination av personlig integritet och gudomlig auktoritet.

Det kan ju så här på historiskt avstånd vara lätt att döma ut besökarna i Nasarets synagoga. De fick en kort och mycket uppseendeväckande bibeltanke: Det ni hör mig läsa ur skriften är verklighet här och nu genom mig.

De allra flesta måste nog erkänna att personen Jesus haft och har ett avgörande avtryck i världshistorien. Men att godta hans uppdrag från Gud och bekänna honom som Herre är en annan dimension. Han introducerade inte någon andlig metod, men han gjorde anspråk på att vara Gud förkroppsligad, ”jag och Fadern är ett”. Uppmaningen till de människor han mötte då och möter idag är: ”följ mig”. Vad detta innebär kan betyda olika saker för varje enskild som drabbas av denna uppmaning. Det viktiga är att lyssna till Jesu uppmaning och tillsammans med honom finna vägen genom livet här och nu och in i det eviga livet tillsammans med honom.

Lars-Ove Arnesson

Tillbaka

Lyxfällan

Jag brukar ibland titta på tv-programmet ”Lyxfällan”. Det brukar följa ungefär samma mönster med ett par som konsumerar över sina tillgångar och lånar ännu mer för att kunna betala gamla lån och för att kunna fortsätta att konsumera. Det är lätt att bli dömande och tycka att de agerar oansvarigt vilket det såklart är. För ett antal år sedan träffade jag en man som hade gått igenom ungefär samma sak fast utan att lägga ut sin situation i TV. En snäv ekonomisk situation med små barn och mycket utgifter i kombination med en tilltagande alkoholkonsumtion gjorde att de kom efter med räkningar. Han mådde väldigt dåligt över detta vilket resulterade att han bedövade sig genom att dricka allt mer. I takt med att räkningar och påminnelser ramlade in gömde han de under sängen! Jag häpnade när han berättade! En sådan god, vettig och glad kille, jag kunde inte förstå hur han kunde ha försatt sig i ett sådant tillstånd av förnekelse?

Ef 4:32: ”Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.”

Han kom så småningom till vägs ände, sökte hjälp för sina alkoholproblem och gick upp på banken och la alla papper på bordet. Han blev väldigt bra bemött, de var så glada över hans ärlighet och vilja att ställa tillrätta, detta var de tyvärr inte så vana vid. Han fick uppskov och en plan som gjorde att han ganska snabbt kunde komma på fötter igen. Jag mötte honom av en slump häromdagen och det går fortsatt bra och han strålade och sa till mig: ”Det är endast tack vare en kärleksfull Gud och av nåd!”

Det är lätt att hamna i en negativ spiral, om vi inte har för vana att bekänna de felsteg vi gör inför Gud och varandra. Om vi tror att vi kommer att bli dåligt bemötta av våra medmänniskor när vi har gjort något vi skäms för så är den enklaste och kortsiktiga vägen att inte berätta.

Rom 13:8-10:
”Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Buden Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.”

Min egen erfarenhet är att det är fantastiskt skönt att be om förlåtelse när något gått fel. När något jag skulle ha gjort har fallit ut ur minnet (vilket det ofta gör) är det befriande att bekänna: – Jag är verkligen ledsen, jag glömde bort det, hur kan jag rätta till det och/eller gottgöra dig? Då brukar nästan alla reagera enligt Ef 4:32!

Ronny Gilderskär

Tillbaka

Växer i tro genom musiken

För sju år sedan började jag lyssna på kristen musik. Innan dess visste jag inte ens vad det var eller att det fanns. När jag hörde talas om och fick upptäcka all den kristna musik som ffinns så har jag fortsatt att lyssna och vill bara upptäcka mer och det gör jag verkligen hela tiden. Jag tror att Gud leder mig till nya spännande kristna artister för att jag ska lära mig ännu mer om Honom. Nu senaste har jag fastnad för ett tonårspoppband som kallar sig för Purenrg. Gruppen är ifrån nashville i Usa och de tre gruppmedlemmarna Jordan (16 år) Caroline (14 år) och Carolyne (14 år) har redan släppt hela fem skivor.

Min tro stärks och uppmuntras när jag ser vad Gud gör i andras liv. Musiken ger mig väldigt mycket glädje och uppmuntran att stå fast vid min tro när det känns svårt. Jag skulle bara vilja uppmuntra dig som läser det här att lyssna på åtminstonne ett par låtar av olika kristna artister som har gett och ger mig uppmuntran och får mig att le varje dag. En av låtarna heter ”I don’t regret” och den är gjort av tre amerikanska systrar som kallar sig Barlowgirl. I låten säger de bland annat ”I don’t regret choosing you and i don’t regret that it’s you who holds my heart. Why do we think if we trust God too much He will fail us”. Med detta menar systrarna Becca, Alyssa och lauren Barlow att det lönar sig att stå upp frimodigt för det man tror på – jesus, och inte vara rädd för vad folk runt om ska tycka eller tänka.

En annan låt som nyligen gjort starkt intryck på mig heter ”The lost get found”. Låten släpptes som singel till amerikansk kristen radio förra året. Tjejen som står bakom texten till låten heter Britt Nicole och hon är lika gammal som mig – 25 år.  Britt nicole pratar mycket om att våga stå för sin kristna tro.  Precis som Britt nicole sjunger så tror jag att det är dags att vi kristna vågar ta mod till oss, vågar stå upp tillsammans, uppmuntra varandra i vår tro och berätta för andra om vår tro. Speciellt den här låten har jag lyssnat jättemycket på den senaste tiden och jag känner att jag har något att ta till mig och lära av det Britt Nicole säger. Jag hoppas att det här jag skrivit kan vara till uppmuntran för vem som än läser detta. Jag vill bara en sista gång uppmana dig till att lyssna på de låtar jag nämnde som uppmuntrat och gett mig stöd och hopp. Titlarna kommer här nedan:

1.    Barlowgirl: ”I don’t regret” och ”Million voices”
2.    Britt Nicole: “The lost get found”

3.    Om du vill bli glad och få lite partykänsla kan jag rekommendera tonårspoppbandet Purenrg!

Sofie Sundin
Tillbaka

Påsk

Wow så solig solen är nu! Är det längesen den visade sig kanske eftersom många av oss upplever förundran över dess ljus och uppiggande effekt när den skiner i ögonen redan på morgonkvisten?
Så som solen starkt lyser gul nu när våren kommer och dagarna blir längre, så tar också den gula färgen snart över för en tid då det i pyssliga hem läggs fram gula dukar på borden, gula gardiner hängs upp i fönstren och gula fjädrar hängs i påskris. Påsken är ju nämligen här om några dagar.
Det är lätt att Påsken mest blir just gula fjädrar, godisfyllda påskägg och ätning av kokta ägg i äggkoppar i mängd, istället för att det kristna påskbudskapet uppmärksammas särskilt. Detta tror jag gäller de flesta svenska hem, kristna som sekulära. Åsikterna om detta kan gå isär, men jag tycker i alla fall inte att allt det ”påskiga” runtomkring är fel och borde skalas bort för att det kristna budskapet om Jesus död och uppståndelse ska komma fram ordentligt. Tvärtom så tror jag att dessa ting runtomkring hjälper oss att förstärka högtiden och att även i de mest sekulära sammanhang i vårt samhälle åtminstone visa på att dessa dagar är speciella, så speciella att det redan några veckor efter att det varit sportlov är en veckas lov igen för alla som går i skola. Jag vill uppmuntra oss alla till att njuta av de fina påsktraditionerna vi har att omge oss med och att i allt detta sätta den kristna grunden till Påsken i centrum nämligen Jesus.
Jesus dog för min och din skull. Övervann självaste döden, uppstod och lever utan att vara bunden till en jordisk kropp. Finns tillgänglig både bland oss och hos dem som gått ur vår tid, i en dimension vi inte kan greppa. Blotta tanken på denna påskens och evangeliets kärna kan vara svår att greppa ordentligt, så även för den som varit djupt troende kristen så länge den kan minnas. Vi måste inte förstå och kunna greppa allt, även om vi är många som hemskt gärna skulle vilja det, utan ibland får vi nöja oss med att tro och ha tillit till Gud. Jesus möjliggjorde och möjliggör för oss att ha direktkontakt med sig, med Gud, idag och alltid. Visst är det fantastiskt?!
Jesus är i fokuset dagligen för somliga av oss och för andra av oss finns en tro på Jesus men tänker på Honom gör vi mest någon gång då och då till exempel vid högtidsbesök i kyrkan. Dig och mig själv vill jag utmana att under Påskens tid framlyfta Jesus extra i tanke, bön och gemenskap!
Med önskan om en gul och välsignad Påsk för oss alla!

Tina Hanson
Tillbaka

Fastetider

Det första året som jag kom till tro gick jag väldigt mycket i olika kyrkor och hamnade så småningom på en Askonsdagsmässa, dagen som inleder fastan. Detta gjorde djupt intryck på mig. Jag blev nyfiken på vad den kristna fastan innebär och om detta gäller mig? Skulle fastan kunna fördjupa min relation med Gud?

Orden i Jesaja 58:3-7 talar sitt tydliga språk:

”Ser du inte att vi fastar?
Märker du inte hur vi späker oss?”
Ni sköter era sysslor på fastedagen,
ni driver på era drängar,
ni fastar under bråk och gräl
Och skändliga slagsmål.
Som ni fastar i dag
Blir inte er bön hörd i höjden.
Är det en sådan fasta jag vill se:
en dag då man späker sig,
hänger med huvudet som ett strå,
ligger i säck och aska?
Kallar du det fasta,
en dag som behagar Herren?
Nej, detta är den fasta jag vill se:
att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep,
befriar de förtryckta, krossar alla ok.
Dela ditt bröd med den hungrige,
ge hemlösa stackare husrum,
ser du en naken så klä honom,
vänd inte dina egna ryggen!”

Idag fastar vi på olika sätt, jag vet de som inte ser på TV under 40 dagar, andra som avstår viss mat eller dryck. Som jag ser det finns det knappt någon mening i att avstå eller utsätta sig för något om det inte har en vinning i andra änden. Jag tror att Gud vill att vi alltid ska leva i glädje och kärlek till varandra och oss själva. När jag växte upp fanns det först en sedan två kanaler på tv, inget Internet och det var väldigt dyrt att åka på utlandssemester. I det utbud som väller in över oss idag är det lätt att förvilla sig bort från det som är viktigast i vårt liv och därför välkomnar jag fastetiden. Jag försöker att avsätta tid till avskildhet med Gud i bön, att kanske gå lite oftare i kyrkan och om jag gör några uppoffringar, t.ex. avstår från att köpa någonting kan jag istället lägga motsvarande summa i kollekten eller någon annanstans där det kan komma till nytta. För mig är också fastetiden en längtan fram till påsken där askonsdagen blir ett startskott för detta. När jag gick hem från mässan igår var det så tydligt att det finns inget näst viktigast eller tredje viktigast i mitt liv. Att Gud är verklighet och att Jesus uppstod är en sådan ofantlig källa till glädje och tacksamhet att det står över allt annat med marginal! Ibland tränger sig annat på och tillfälligt skymmer denna glädje. Därför är jag tacksam och glad för askonsdag och fastetiden då jag får påminna mig!

Ronny Gilderskär
Tillbaka

I signad Juletid

GIV  MIG  EJ  GLANS, EJ  GULD,  EJ  PRAKT
I SIGNAD  JULETID
GIV  MIG  GUDS  ÄRA,  ÄNGLAVAKT
OCH  ÖVER  JORDEN  FRID.
GIV  MIG  EN  FEST, SOM  GLÄDER  MEST,
DEN  KONUNG     JAG  HAR  BETT  TILL  GÄST
GIV MIG  EJ  GLANS, EJ  GULD  EJ  PRAKT,
GIV  MIG  EN  ÄNGLAVAKT.

GIV  MIG  ETT  HEM  PÅ  FOSTERJORD
EN  GRAN  MED  BARN  I  RING
EN  KVÄLL  I  LJUS  MED  HERRENS  ORD
OCH  MÖRKER  DÄROMKRING
GIV  MIG  ETT  BO  MED  SAMVETSRO
MED  GLAD  FÖRVÄNTAN,  HOPP  OCH  TRO
GIV  MIG  ETT  HEM  PÅ  FOSTERJORD
OCH  LJUS  AV  HERRENS  ORD.

TILL  HÖG  TILL  LÅG,  TILL  RIK  TILL  ARM
KOM  HELGA  JULEFRID
KOM  BARNAGLAD, KOM  HJÄRTEVARM
I  VÄRLDENS  VINTERTID
DU  ENDE  SOM  EJ  SKIFTAR  OM
MIN  HERRE  OCH  MIN  KONUNG  KOM
TILL  HÖG  TILL  LÅG,  TILL  RIK  TILL  ARM
KOM  GLAD  OCH  HJÄRTEVARM

Detta är en av de vackraste Julsånger jag känner. Det är psalm 645 i den svenska psalmboken. Texten är skriven av Z. Topelius och musiken av J. Sibelius. Med denna sång vill jag önska alla en välsignad Jul- och Nyårshelg!

Maud Lindberg
Tillbaka

Att vara ung och kristen – inte alltid lätt

När jag var 17 år för ca 7 år sedan kom jag till en punkt i mitt liv då jag kände att jag ville ta min kristna tro på allvar. Efter att ha konfirmerat mig i sjuan hade jag sakta men säkert tagit avstånd ifrån Gud. Det var inget jag gjorde frivilligt. Jag hade inte så många kristna vänner omkring mig och min tro började svikta rejält. Det gick så långt att jag förnekade gud inför kompisar och folk i allmänhet som frågade. Varje gång när jag hade förnekat min tro fick jag nästan ont i hjärtat på grund av att jag skämdes och hade dåligt samvete. I början försökte jag att inte bry mig om de där känslorna. Den taktiken höll inte särskilt länge. Jag kände mer och mer  hur dåligt jag mådde allt eftersom jag förnekade Gud. Långt där inne fanns det ändå ett litet frö. Ett frö som inte ville lämna sin plats i mitt hjärta. Ett frö som Gud hade planterat där för att han ville att det skulle fortsätta gro. Tillslut kände jag att allt detta måste få ett slut. Problemet var bara att jag inte ens vågade närma mig Gud. Jag trodde inte han ville ha något med mig att göra. Jag som hade förnekat honom inför folk och vänt honom ryggen. Det var bara att stå sitt kast.  Det fanns ingen väg tillbaka.  Gud hade nog stängt dörren för mig för gott.  Det jag inte tänkte på då var att Gud faktiskt har dött för mig på korset. Det han gjorde där tog bort alla synder oavsett om de är stora eller små. Tanken på förlåtelse fanns inte heller hos mig under den här tiden. Jag blev påmind om allt det här några år senare när jag var 17 år. Samma år upptäckte jag kristen musik för första gången. Än idag lyssnar jag mycket på kristen musik. Jag tycker om det lika mycket som jag gjorde för 7 år sen. Om inte mer idag pga att den kristna marknaden praktiskt taget svämmar över av unga, duktiga tjejer och killar som brinner för att få ut det kristna budskapet genom modern musik som lockar unga människor.   Även efter att jag fått förlåtelse och börjat om på nytt med Gud, så innebär det inte att livet som ung kristen 24-åring alltid är så lätt. Jag tror att vi alla mer eller mindre hamnar i sammanhang någon gång där vi ibland kanske inte riktigt vågar eller för den delen orkar vara frimodiga och stå upp för vår tro. Egentligen är det lite konstigt för att om man tittar på alla de enorma och underbara löften som Gud ger oss i bibeln så har man faktiskt inte något att frukta. Men som vi alla vet är vi ju bara människor och det vet Gud också. I vissa situationer är det lättare att vara tyst även fast man vet att man kanske borde gjort eller sagt något. När man är med okristna kompisar orkar man kanske inte vittna och berätta om sin tro. Jag tror inte att Gud skapade oss för att vi skulle vara tysta och inte berätta om vår tro. Det är istället tvärtom. Gud vill att du och jag ska berätta om honom var vi än är. Det spelar ingen roll om du går i skolan, jobbar eller gör något helt annat. Gud har en uppgift för dig. Han har en plan, en tanke med ditt liv. Jesus säger i Bibeln att vi ska gå ut och göra alla folk till lärjungar, vilket i lite enklare ord kan översättas med att vi ska gå ut och berätta om Gud för alla människor. Gud vill att så många som möjligt ska få höra om honom. Jag tror att vi som kristna har en uppgift. Som Guds barn ska vi berätta om honom för de som ännu inte hört och också påminna och uppmuntra varandra när vi känner att vi inte orkar stå upp för vem Jesus är.  I slut endan får man ut så mycket mer  och man får så mycket tillbaka om vi vågar stå upp och berätta om den Gud som älskar dig och mig så mycket att han offrade sitt liv på korset för att vi skulle ha evigt liv. Det är inte mer än rätt att vi då som kristna oavsett hur länge du har vandrat med gud vågar berätta om honom för de människor runt om kring dig. Men ibland är det lättare sagt än gjort. I sådana stunder tror jag det är till stor hjälp att söka tröst och uppmuntran i bibeln. Jag vill gärna dela med mig av några av mina favoritbibelställen som talar om just uppmuntran i tro. Förhoppningsvis kan de här bibelorden vara till stöd och hjälp för dig som känner att din tro din lust att berätta om Gud för andra inte är helt på topp just nu. Du kanske inte har upplevt något direkt mirakel i ditt liv. Tycker du kanske inte att Gud är så påtagligt nära som du skulle önska.  Själv kan jag  säga att jag inte heller har upplevt något underverk på senaste tiden. Men underverk behöver inte alltid vara dramatiska eller ovanliga. För mig personligen räcker det med att veta att Gud har allting i sin hand. Gud har ditt och mitt liv i sin hand. Han tar hand om allting.  Vi kan vara trygga i det. Gud är lika nära oss som luften vi andas.  Gud vill att vi ska lita på honom och veta att vi alltid kan vara trygga och säkra för han älskar oss och låter solen gå upp varje morgon. Ofta tänker jag att Gud ger oss en ny möjlighet varje dag. För mig är det ett under att få vakna varje morgon och känna att Gud är med mig den här dagen.  Han vet om det jag tänker, känner och vill. Han vet också om det som jag gjort fel och det som jag inte ens vågat säga till honom, eftersom han känner sina barns bekymmer.  Han känner oss bättre än vad vi själva gör. Han är ju vår Fader och vi får lägga fram det som tynger oss. Men Gud gläds också med oss när vi är glada. Jag har på senaste tiden tagit för vana att alltid lägga dagen i guds händer när jag vaknar på morgonen. På något sätt känns det tryggt då. Du kanske undrar hur man lägger dagen i guds händer? Nej, det är inte så svårt som det låter. Jag brukar helt enkelt säga ”Gud ta hand om den här dagen. Ta hand om mig”. Om man försöker se vad gud gör i det vardagliga så tror jag man får ett väldigt rikt liv. självklart tror jag på att Gud kan göra större, mäktigare under än det vardagliga. Tyvärr är det ju inte alltid man upplever det så.  Här kommer några av de bibelställen jag oftast går till när jag behöver uppmuntran.

Johannes 14:1 Känn ingen oro, tro på Gud och tro på mig.
Psalm 121:2-3 Min hjälp kommer ifrån Herren som har gjort himmel och jord. Inte skall han låta din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig.
1 Petrus 5:7 Kasta din börda på Herren, han ska sörja för dig. Aldrig låter han den rättfärdige svikta.
Psalm 37:7 Var stilla inför Herren och vänta på honom.
Psalm 55:22 Kasta din börda på Herren, han skall sörja för dig. Han skall aldrig låta den rättfärdige falla.
Matteus 11:28 Kom till mig alla ni som är trötta och tyngda av bördor, så skall jag skänka er ro. Tag på er mitt ok och lär av mig. Ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat, så skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.

Sofie Sundin

Tillbaka

Sommarens Bibeltanke

I denna ljuva sommartid vill jag citera ur Bibelns allra första kapitel. Ja, som du säkert känner till hur bibelpåläst än är eller inte är, handlar detta kapitel om när Gud skapade jorden och allt levande därpå.
Gud sade: ”Jorden skall frambringa grönska och fröbärande örter. Fruktträd, som efter sina slag bär frukt med frö i sig, skall växa upp på jorden.” Och det skedde så. Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som efter sina slag bär frukt med frö i sig. Och Gud såg att det var gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den tredje dagen. Gud sade: ”Varde på himlaval¬vet ljus som skiljer dagen från natten!” De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år, och de skall vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden.” Och det skedde så. Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, likaså stjärnorna. Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden, till att härska över dagen och natten och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den fjärde dagen. Gud sade: ”Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden under himlavalvet.” Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig i vattnet och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, likaså alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. Gud välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i haven. Också fåglarna skall föröka sig på jorden.” Och det blev afton och det blev morgon. Det var den femte dagen. Gud sade: ”Jorden skall frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag.” Och det skedde så. Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och alla kräldjur på marken efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i ha¬vet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” Och Gud ska¬pade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i ha¬vet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jor¬den!” Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jor¬den och alla träd med frukt som har frö. Detta skall ni ha till föda. Men åt alla djur på jorden, åt alla fåglar under himlen och åt allt som krälar på jorden, åt allt som har liv ger jag alla gröna örter till föda.” Och det skedde så. Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.
(1 Mos 11-31)

Det finns mycket att tänka till kring denna text men jag vill lyfta fram att det var gott. Gång på gång står det att Gud själv såg att det hela var gott. Visst är det inte svårt att i den härliga svenska sommaren hålla med Gud om att det är gott? Allt är inte frid och fröjd för oss alla bara för att naturen utanför dörren tycks må så gott. Hur det än är med dig denna sommartid så vill jag uppmuntra dig till att se, höra, känna och suga åt dig av skapelsens goda. Lyssna till fåglarnas solosång och lövträdens lugnande brusorkester när vinden tar sin väg genom deras kronor! Känn den ljumma vinden när den tar vägen förbi din kind och blåser din eventuella lugg åt sidan. Flyt på det svalkande vattnet en het dag och känn hur lent det bär dig samtidigt som du hör tystnaden under ytan. Ät av sommarens färska bär och frukter så som sura röda vinbär och söta jordgubbar, finns det något godare? Njut av de långa, ljusa och sommarljumna kvällarna. Se och dofta allt det gröna och blomsterfärgrika! Tycker du som jag om doften av regn mot varm asfalt som vi bara känner nu på sommaren?

Många har hyllat naturens skönhet i sång och dikter. Vi har många sånger i vår psalmbok som tackar Gud för den ljuva omgivning vi får ta del av och flera av dessa finns säkert lättillgängligt i ditt huvud för att börja nynna på så som ”Den blomster tid nu kommer” och ”En vänlig grönskas rika dräkt”. Behöver du lite hjälp på traven att se det som sprudlar gott där ute nu så kan du få god hjälp i att läsa sommarpsalmernas texter. Klicka på länken Sommartid här nedan så får du lyssna till en tredje sång som kanske du också kom att tänka på. Sug åt dig av sången, dess ord och sommaren!

Sommartid  (http://www.youtube.com/watch?v=wA8DfZZAQxc)

Tina Hanson
Tillbaka