UFSAMC bildades 1989 av en grupp ungdomar, som studerade på en skola för synskadade i Kinshasa i D.R. Kongo. De samlades en gång i veckan till lovsång och bön, de bildade en orkester och vände sig till olika församlingar för att få medverka i deras evangelisation. Så småningom föddes tanken på att bilda en förening.
I början av år 1996 fick Syskonbandet och UFSAMC kontakt. UFSAMC:s medlemmar träffades då regelbundet för bibelstudier och bön samt olika hantverksaktiviteter. Man sydde, stickade, virkade, flätade bast och lian och snickrade. Via en egen postbox förmedlade man bibelstudier per korrespondens till seende i området och man sökte upp blinda barn och inbjöd dem att komma och lära sig punktskrift och hantverk.
Egna lokaler stod högst på föreningens önskelista och Syskonbandet hjälpte dem först att hyra lokal och senare att köpa, renovera och att bygga till.
1999 reste dåvarande verksamhetsledaren Gun Eriksson tillsammans med styrelseledamöterna David Lindberg och Martin Widmark till den lokala föreningen i Kinshasa för att göra en projektbeskrivning att lämna in till SMR – Svenska Missionsrådet. Detta för att få del av statligt stöd för utvecklingsbistånd. Resan var ett första SMR-projekt. Ett andra gällde inköp och upprustning av lokaler för systerföreningens verksamhet.
Undersökningsresan varade en vecka. Planeringen gjordes i samarbete med en lokal församling tillhörig Svenska Missionskyrkans systersamfund i Kongo.
2002 reste de tre åter till Kongo. Denna gång för att inviga systerföreningens lokaler och för att tillsammans med dem och den lokala församlingen utvärdera projektet. Den lokala församlingen hade delat det lokala projektansvaret och bistått med byggledning och ekonomisk rådgivning vad gäller inköp av material etc. Utvärderingsresan utgjorde en del i det SMR-stödda projektet.
Under många år har föreningen också fått regelbundet föreningsstöd för omkostnader samt hjälp till inköp av material för hantverket och en sångbok på punkt, vilken trycktes i Sverige och skickades ut. I samband med besök har föreningen fått punktskriftsmaskiner, regletter, vita käppar m.m.
Idag har Föreningen kristna synskadade UFSAMC drygt 60 medlemmar. Precis som i Sverige finns det både ”aktiva medlemmar”, som är synskadade och ”stödjande medlemmar”, som är seende.
Föreningen försöker organisera olika aktiviteter för att människor ska kunna klara sin försörjning. Det har under åren handlat om korgflätning i bast eller lian, stickning, virkning, sömnad eller möbelsnickeri. Man har haft ett fisk-projekt. Det handlade inte om att fiska utan om att köpa frusen fisk och salta/torka den så att den inte förfars även om man inte har kylskåp. Fisken såldes sedan på marknaden i små bitar. En tid hyrde man ut dataspel i små utrymmen av butikslängan. Många kreativa försök har gjorts men som inte alltid fallit ut så väl i längden. En satsning som pågått flera år och hjälper unga kvinnor är en sömnadsskola. Sedan 2024 har dem också en vattenbrunn på tomten varifrån dricksvatten kan säljas till kvartersgrannar.
Något som visar olikheterna i livssituation mellan våra länder är att det finns en regel om att det inte är tillåtet för föreningens medlemmar att tigga. I nödlägen kan detta dock inte alltid efterföljas.
Det har varit politiskt oroligt i DRKongo sedan början av 90-talet. Arbetslösheten är stor, statens inkomster är små eller ”försvinner på vägen” så vanliga medborgare lever under omständigheter som i våra ögon är ren fattigdom. Det är allmän skolplikt i landet men staten kan inte betala lärare tillräckligt mycket utan eleverna måste skjuta till pengar och det är svårt för de flesta eftersom familjerna saknar inkomst. Man äter dåligt och blir ofta sjuk. Det finns en väl organiserad sjukvård men även den saknar ekonomiska resurser varför all vård måste betalas av den sjuke.
Livet är svårt för de flesta i DRKongo och givetvis är människor med funktionshinder ännu mer utsatta, dvs har ännu svårare att försörja sig. ”Kristna bröder och systrar med uppdrag att göra Kristus känd” (= UFSAMC) erbjuder gemenskap där medlemmarna delar en del av vardagen med varandra och en plattform för gemensamma strävanden att förbättra sin livssituation.
Även om vi i Syskonbandet inte ger så mycket betyder våra gester att syskonen i DRKongo känner sig sedda och orkar lyfta blicken. Vår uppgift är att inge hopp! Besöksutbyte är viktigt för att upprätthålla relationer och det har skett i båda riktningarna några gånger, senast vid Syskonbandets 100-årsjubiléum 2008 då några från UFSAMC inbjöds till Sverige.
Kommunikationen sker på franska och främst med ordförande i UFSAMC.