Under våra dagar på Sigtuna folkhögskola höll Måns Högström andakt tillsammans med oss på Kristi himmelfärdsmorgonen. Delar av denna vill vi låta också er läsare ta del av.
Tema: Kristus och den färgstarka gemenskapen
Text: Markusevangeliet 16:19–20 ”När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. Men de gick ut och predikade överallt, och herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”
På Kristi himmelsfärds dag lämnar Jesus lärjungarnas synfält och stiger upp till himmelen. För oss som lever med en synnedsättning, rymmer det här en särskild tröst. Tron handlar inte om att se för att förstå, utan om att lyssna och känna. När Jesus lämnar jorden blir han inte frånvarande – han flyttar in i våra hjärtan och blir en i vår gemenskap. Han blir den röst vi följer och den hand vi får hålla i när vägen känns osäker.
Vårt tema för årets syskonbandsdagar är ”Ett enat folk på väg”. Jag ser framför mig vår förening som en färgstark, ekumenisk bukett. Vi kommer från olika kyrkor och bär på olika traditioner, precis som blommor har olika färg och doft. En bukett blir vacker just för att blommorna är olika – det är mångfalden som skapar helheten.
I Syskonbandet dricker vi ur samma källa och binds samman av samma band: kärleken till Jesus Kristus.
Men att vara en bukett betyder också att alla blad inte alltid är lika gröna. Som några av er säkert känner till så är våren inte alltid lätt för mig. Mitt i all blomning brukar jag drabbas av ångest och depression. Det blir en smärtsam kontrast när världen vaknar till liv medan det djupt inne i mig känns tungt och mörkt. Men i Guds bukett finns det plats även för de vissna bladen och de knoppar som ännu inte orkat slå ut. Att vara ”ett enat folk på väg” betyder att vi får bära varandras skuggor. Vi går tillsammans även när stegen är tunga. Jesus sände ut sina lärjungar trots deras brister, och han verkar tillsammans med oss i Syskonbandet – precis som vi är.
Som styrelsemedlem ser jag hur vi i Syskonbandet tillsammans ledsagar varandra in i framtiden. Vi behöver inte se hela stigen för att våga gå, så länge vi vet att vi går tillsammans och att Herren finns med oss i varje steg.
Bön: Gud, tack för Syskonbandet. Tack för att vi får vara din färgstarka bukett. Vi ber för oss själva och varandra – för den som känner vårens glädje och för den som känner dess tyngd. Hjälp oss att vara ett enat folk som lyssnar efter din röst. Led oss och låt din frid vila över oss. Amen.
Måns Högström