Kristna synskadades förening Syskonbandet

”Kristendomens olika ansikten” var temat för denna konferens och vi var närmare 80 personer från Sverige, Finland, Norge och Danmark som strålade samman i Onnela utanför Helsingfors för gemenskap den 13-17 oktober. Norrmännen träffade vi en dag tidigare då de kom med buss till Stockholm på onsdagen och gjorde oss sällskap på färjan till Helsingfors. På hemresan trängde det svenska gänget ihop sig i en hytt och pratade om dagarna vi hade varit med om och här följer ett sammandrag.

Programmet började med lunch på torsdagen och sedan guidad tur med buss i trakterna runt omkring Onnela. Det är en gammal kulturbygd där flera finska konstnärer och kompositörer har bott, t.ex. ligger Sibelius begravd här i trädgården i sitt hem Ainola några kilometer ifrån Onnela. Vi besökte konstnären Pekka Halonens hem och ateljé som ligger på en udde omgiven av vatten bara några meter från huset på tre sidor.

– Det var nästan så att man blev sjösjuk av att vara där tyckte Barbro Johansson som var med som ledsagare.

På kvällen stod det i Norges och Danmarks program att vi skulle ”riste sammen” det blir ordagrant översatt till svenska ”skaka tillsammans” vilket vi tyckte lät litet märkligt men det betyder ungefär att lära känna varandra. De olika länderna fick femton minuter var att uppträda med något. Danmark hade ett ”frejdigt” program med dans och lekar som Ulrika Berggren gillade. För Sverige spelade Ulrika piano, Lena Johansson hade sånglek i folkton samt visa på blockflöjt och med anledning av nobelpriset i litteratur lästes två dikter av Tomas Tranströmer.Norge underhöll med munspel och piano. Finland avslutade med andliga sånger ackompanjerat av deras ordförande Ari Talja på dragspel.

På fredagen var vi på IIRIS som motsvarar Sveriges SRF.
– Fast mycket mera än bara synskadades förening, det är rehabilitering och hjälpmedel och allt möjligt förtydligar Anders Holmberg.

– De hade precis som vi i Sverige har pratat länge om, allt samlat under ett tak, säger Anita Örum.

– De hade talboksbiblioteket och en fantastisk hörsal. Det var modernt och tillgängligt. De hade talande hissar och en ledfyr utanför entrén som lät som en näktergal, ledstråk i golvet och det var genomtänkt belysning och bra kontrastmarkering för de som är synsvaga. I trapphuset gick det att känna vilken våning man var på eftersom det satt små ”pluppar” i ledstången som talade om vilken våning man var på och även skåror som talade om hur många trappsteg nästa trappa har berättar Eva Fridh.
– Där hade vi verkligen mycket att lära oss vad det gäller tillgänglighet tycker Anita.
Huset stod klart 2007 och kostade 36 miljoner Euro att uppföra.

Efter att fått lunch hos IIRIS åkte vi vidare till den ortodoxa Uspenskij-katedralen, den magnifika kyrkan i centrala Helsingfors. På kvällen hade vi lovsångsafton med ett lovsångsteam med deltagare från de olika länderna. Vi hade pärmar på punkt och i svart med lovsånger och psalmer från de olika länderna så att alla kunde vara med.

 

På lördagen fick vi besök av den synskadade prästen Sergius Colliander från den ortodoxa finska kyrkan.

– Han var duktig på att berätta om vad som skiljer den ortodoxa tron från den Lutherska säger Eva. Han berättade om ikonerna och helgonen och bakgrunden till den finska kyrkan och vi fick en fin bakgrund även om de olika gudstjänsterna.

– Jag känner till ganska mycket om den katolska kyrkan och jag tycker det var intressant att den ortodoxa kyrkan ligger så pass nära den katolska i mycket. Han hade en innerlighet som jag inte alltid har upplevt när man lyssnar på olika sorters föreläsare och han verkade vara väldigt ödmjuk säger Anders.

Fritidsaktiviteter med olika valmöjligheter stod på programmet på eftermiddagen och några deltagare hamnade i en landskamp i den finska sporten Mölkky.

– Det är ungefär som kubb men litet klurigare då varje trädkloss har olika poäng och det gäller att så snabbt som möjligt komma upp till 100 poäng men du får inte komma över 100 för då är man tillbaka på noll och får börja om på nytt berättar Eva.

– De knackade i banan så man kunde höra var klossarna stod och det gick jättebra för Sverige för vi vann två gånger säger Ulrika!

– Några av oss badade bastu också berättar Lena.

 

På kvällen var det festkväll med trerätters meny och konsert med Jaako Löytyy som är en känd finsk kristen artist. Han spelar musik som är åt blues och gospelhållet eller ”gubbrock” som Eva tyckte! Den finska gospeln är litet mer vemodig och mustig och musiken går oftast i moll.
– Men det var även mycket glädje och vi fick sjunga med och han sjöng på franska, engelska, finska och svenska berättar Ulrika.

– Det var även en del afrikanska influenser eftersom han har varit missionärsbarn och jobbat som missionär i Namibia och Senegal berättar Eva. Vi fick även vara med om en premiär på en sång som han översatt till svenska och framförde för första gången för oss.

Gudstjänst med nattvard och predikan av Jonny Forsström avslutade vår vistelse på söndagen i Onnela.

– Man grät en tår idag, så vackert var det säger Ulrika. Man kunde känna igen sig i hans ord och det var med hjärtat han framförde sin predikan.

– Huvudtemat i den nordiska konferensen tycker jag är den fantastiska gemenskapen vi har tillsammans. Vi känner ju alla att vi har kommit närmare varandra. Och speciellt igår och idag och det är väl inte så tokigt som några har sagt att de skulle vilja vara här en vecka till för de trivs så bra här säger Anita.

– Jag skulle även vilja ge beröm till våra egna artister, Tina på tvärflöjt och Emmy på sång och piano t.ex. Det är så fint att de är med och kan ställa upp och spela och musiken i vårt Syskonband är väldigt viktig avslutar Anita.

– Vi har haft underbara Gudstjänster tillsammans och sjungit lovsång och varit nära Herren och den kraften vi har fått av varandra känns som en stor hjärtlighet säger Ulrika.

Avslutningsvis undrade Tina om det är någon som ångrar sig att de kom med?

– NEJ, svarar alla unisont! Kom med nästa gång i Norge om två år!